Igår var det dags för Amanda Jenssen att vara värd i Så mycket bättre. Ett program jag gillar och följer. Du får inte bara höra nya versioner av redan etablerade låtar, du får också chansen att “lära känna” artisterna. Jag har tidigare tyckt till om programmet.

Amanda, likt många andra, har upplevt sorg och dessutom drivit sig själv till utmattning. Som hon själv sa, började det som tidigare varit roligt, nu mer känns som belastning. Jag tänker ofta att det är precis så det är: vi gör saker för att de är roliga, spännande, det ökar på vårt driv och passion för de saker vi värderar högt i livet. Vi märker inte att vi passerat gränsen, och så en dag: utmattning som gör att vi varken vet ut eller in. Det var ju så roligt?

Det är därför jag så ofta skriver om människans begränsning. Att vi inte är odödliga. Att till och med sådant som är roligt och gör gott, kan leda till trötthet och tillstånd som kan vara svåra att ta sig ur. Det är lite så jag tror vi fungerar. Samtidigt tycker jag det är viktigt att man ska våga saker. Det är häftigt med passion och driv! Det finns så många som verkligen har hittat sin grej, och jag är den första att heja på! Frågan är när och var man ska dra den där magiska gränsen?