Det här är del 2 av Stresskolan. Här får du koll på symtomen, men också andra konsekvenser av långvarig stress. Sist ut är en frågeställning kring vems felet är. För idag handlar stress sällan om den enskilde individen. Läs gärna Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).
Konsekvenser av långvarig stress
Vi vet ofta varför vi blir stressade, vi vill inte vara det, men påbjuds att fortsätta i samma fotspår. Det är lömskt med stress – den föder sig själv. Och vi blir inte vana vid den, utan det är snarare så att du känner en förlust av kontroll. Den byggs på, sakta men med en säker riktning. Symtom: hur många som helst. För en del spökar magen, andra får spänningar i kroppen. Sömnen kan också bli lidande. När du väl kommer på att sömn, det är rätt bra, då kan du inte sova.
Symtomen.
Det här kan vi, eller hur – irritation, mag-och tarmkanal som krånglar, tryck över bröstet, tankar som snurrar. Ofta förknippar vi stressen med huvudet (mental), men hela du är involverad. Inte ovanligt att man söker hjälp för kroppsliga besvär när man i själva verket behöver ta tag i stressen som sådan.
Läs mer
Bota sömnproblem? Viloserien #1
Sömnproblem – vad kan man göra?
Allostas.
Jag läste om begreppet rätt nyligen. Det är när du hamnar i ett läge av obalans, som du har svårt att ta dig ur. Jag citerar en beskrivning på tillståndet.
“påfrestning som leder till kvarstående höjning av blodtryck och fortsatt frisättning i blodet av stresshormoner (adrenalin, noradrenalin, kortisol med flera), alltså en organism i tydlig obalans men med möjlighet att hantera situationen och återfå homeostas (balans – red anm)” – från Psykologiguiden.’
Det finns också en ytterligare grad av allostas – där du inte återfår balansen, vilket leder till utmattning.
Läs mer
Min personliga historia om utmattning
Tunnelseende. Beslut.
När du hamnat i ett läge, där det är mer stress än lugn, är kropp och knopp i högvarv. Men visste du att beslutsförmågan inte är på topp? Det går att likna vid tunnelseende. Det kanske finns en stark upplevelse av att du inte styr ditt liv. Ditt måste blir verkligt.
“Jag måste” – den stressades mantra.
Jag vet själv hur det där kan se ut. Det är som att man aktiverar sig ännu mer där jakten blir att försöka känna sig lugn, att man har åtgärdat det man ska. Men tyvärr, nöjdheten och lugnet infinner sig inte. Vi vet ju att det ofta finns ännu mer att göra.
Beslutsfattande och stress – inte “best buds”, om man säger så. Viss stress, ja. Men det är en fin balans, och är vi stressade blir vi krasst sett: lite dumma till mans. Och det är inte konstigt – din fysiologi är inställd på helt andra saker: som att fly. Det är svårt att vilja springa samtidigt som man försöker svara på mailen.
Konsekvenserna är mina och stressen är min – men vems är felet?
Idag läste jag en debatt (Aftonbladet, Göran Arrius) kring en grupp (akademiker) som tycks ligga i farozonen för stress. Det är kulturen och inramningen på arbetsplatser som triggar igång ohälsosamma beteenden och konsekvenser.
“Akademiker har den i särklass största ökningen av sjukfrånvaro i samhället, visar rapporten som presenteras i dag, onsdagen den 28 juni. Hälften av alla akademiker som är sjukskrivna är det dessutom på grund av psykisk ohälsa. Orsakerna är många, men framför allt handlar det om stress.”
Det ligger på en högre nivå, än att en enskild person “inte tål stress”. Stressen skapas utifrån det jag nämnde ovan. Vi kommer aldrig att bli av med stress, det är inte meningen. Men det handlar om omfattning, ledarskap, gränser. Jag skrev bland annat om människans begränsningar, vilket vi i mångt och mycket helt gått ifrån. Vi ska vara oövervinnerliga. Well. Det gick sådär va? Man kan inte stresshantera bort allt som individ. Det är större än så.
Tips – lyssna på podden Health for wealth!